Amanda, 22år och trebarnsmamma

KBT (terapi)

Livet som tvåbarnsmamma! Permalink1
Hej!
Det va ett bra tag sedan jag bloggade och kände att det va dags för lite skrivande.
Det har varit mycket på senaste, det har alltid varit mycket. Tänkte uppdatera er lite om vad som hänt och kommer hända.

Vet inte riktigt vart jag ska börja men jag och Marcus hitta tillbaka och är nu ett par igen, wop!
Jag har haft mycket problem med det psykiska var för 2 veckor sedan på vårdcentralen och fick antidepp och ångestdämpande utskrivet.. Som jag aldrig började med för rädsla för biverkningar och ser det som det sista jag vill ta om annat inte funkar. Jag fick ett samtal av läkaren idag och jag berättade för henne att jag int ville ta tabletterna helt enkelt så hon ska skicka remiss till KBT.
Jag fick även veta att jag har brist på vitamin B som också kan ställa till det psykiskt och psyiskt. 
Det förklarar min trötthet och orkelöshet samt nedstämdhet.
Så ska börja ta tillskott för det och sen nya prover om 3 månder.

Hur som helst, Nu vill jag bara att det ska bli sommar så man kan få lite sol o må bättre samt att jag klarar kämpa mig igenom min lilla bubbla av psykisk ohälsa med hjälp av KBT.
Men jag försökter iallafall så gott jag kan att klara vardagen.
Barnen mår toppen som alltid, De växer och är glada. Jonathan blir 6år detta året och börjar förskoleklass denna höst, SJUKT!
William fyllde 4år nu i Januari och Zacharias blir 3år detta år så ni förstår ju snabbt tiden går!

Min skola backar pga min psykiska ohälsa och jag är bara så så ledsen. Varför just mig? Varför kan jag inte bara sitta på en jävla buss utan att få hoppa av i panik för jag får panikångest för allt folk, trångt insträngt tanken på att jag åker bort från min trygghets zon, hemmet!
Att jag inte kan äta för jag har fått för mig att jag kommer sätta i halsen?
Jag hade kunnat hugga av min ena arm för att bli fisk och kunna ta tag i livet. Ibland känner jag mig som en värdelös människa.
Men nu gäller det bara att tänka positivt för det ska minsann bli bättre

Mina barn, mitt allt <3
 
#1 - - Bella:

Jag vet precis hur det är när den psykiska ohälsan tar över allt. Men bra gjort att söka hjälp!

Första gången jag fick antidepressiva (plus andra tabletter för sömn och ångest) var jag 19 år, och jag var också rädd för biverkningar osv. Men jag fick träffa en jättetrevlig läkare som gav mig rådet att kasta bipacksedeln och inte läsa om några biverkningar. Om du inte vill ta tabletterna så ska du naturligtvis inte göra det, ge KBT en chans, men jag tycker inte du ska vara rädd för läkemedel.

Om du får några biverkningar så kan du avbryta behandlingen (i samråd med läkare, sluta aldrig rakt av). För mig blev det en stor skillnad när jag tog tabletterna. Tänk bara på att du kan må sämre de två-tre första veckorna, och mitt råd då är att be om ångestdämpande tabletter (t.ex. Atarax, eller Legrigan, eller någon annan sort) och ta ångestdämpande tabletter tre ggr/dag för att hålla ångesten nere.

Sen tycker jag du ska be om en utredning för att se vilka eventuella diagnoser du har, för då är det lättare att medicinera och få hjälp.

Lång kommentar :) men jag hoppas du mår bättre snart!

Till top