Amanda, 21år och trebarnsmamma

en lite yngre moder till tre pojkar

Vad säg som en uppdatering?

Livet som tvåbarnsmamma! Permalink0
God dagens!

Jag kan ju verkligen säg att jag verkligen glömt hur man bloggar. Vad ska jag skriva om, Vart ska jag börja?

Det finns egentligen hur mycket att skriva om, Mycket intressant för er som gillat att veta allt jag gör o ska göra och även vill veta vilket dasspaper jag torkar mig i röven med (hehe)
Men jag kör en liten uppdatering om livet!

Jag hade ju en väldig svacka och haft i 3års tid med mitt psyke. blivit skickat runt från vårdcentralen, psykologer och tillslut hamna jag ju på psykakuten efter det återigen blivit skickad runt.
Men det posivita här o nu är ju att jag mår mycket bättre. Utan medicin o utan terapi! Och jag har dessutom...håll i hatten!.. Fått ett jobb! Och det känns grymt!
Jag jobbar på ett konditori för er som undrar.
Finns ju dock fortfarande perioder som kan vara lite jobbiga men jag kommer nog aldrig komma ifrån min ångest helt. Har jag haft det sen jag var 5år så tor jag inte det kommer släppa helt. Men man hittar alltid nya sätt att hantera det på.

När det kommer till barnen så mår dom toppen. Lika glada o busiga som vanligt och så godhjärtade!
Att jag yckats uppfostra såna kloka och godhjärtade barn när jag bara var ett barn själv när jag fick dom!
Och snart är det dags för 2 födelsedagar. Jonathan som blir hela 6år den 5e aug och Zacharias som blir 3år den 6e aug, Tiden bara springer iväg!

Jonathan hade nyligen sitt avslut på förskolan och han blev så ledsen när han verkligen insåg att han inte skulle gå där mer. Han har ju vetat länge att han ska börja ny skola men sista dagen på förskolan var jobbig för honom, Min Jonte <3

Williams prat har det ju varit mycket snack om förr då han har varit väldigt seg med snacket. Vi blev skickade till en logoped detta året men han har inte problem med att prata eller att uttala ord o meningar. Han har problem med att förstå, förstå innebörden av vad vi pratar om när vi frågar saker eller snackar, Något som logopeden inte kunde hjälpa oss med. Men vi tränar här hemma o det har blivit mycket bättre <3

Zacharias växer, Han pratar på, ävenfast det är lite halvdant så blir det bättre o bättre. Han är dock en redig buse. Busigaste av barnen. o väldigt krävande. Han är ju så extremt mammig, Inte så konstigt för han har ju typ bara mig. Han är hans enda trygghet. Pappan har ju fortfarande inte hört av sig. Och det är synd för Zacharias är trots allt väldigt go, så himla gosig!

Ni får gärna kommentera vad ni vill veta och om cad jag ska skriva om för mitt huvud står tomt!
Slänger även in lite random bilder!

 


 
 

 
 

 
 


Till top